En sak ännu..

En liten sak ännu. Jag ler, jag jobbar, jag skrattar, jag tycker att konstiga artiklar om fertilitet och strippors lön är roande, jag äter för mycket choko, jag äter, jag andas. Trots allt detta sörjer jag, hade jag möjligheten skulle jag ligga under täcket en vecka. Ja, helst skulle jag varken se eller tala med någon. Eller en del av mig, den andra delen vill ut och festa, jobba ihjäl mig, studera tills jag stupar, tala med människor tills trumhinnan spricker. Jag är ambivalent. Det är så jag hanterar det här. För så länge jag är borta hemifrån kan jag inte gråta, det är skönt. Jag förtränger, men det betyder INTE att det är okej att säga precis vad som helst åt mig. Som att gå ut och skaffa en karl åt dig.

Ett direkt mått på mitt mående är om jag städar.. jag kan berätta att jag inte städar just nu.