Insåg också att jag aldrig berättade hur bra det var

Det var faktiskt strålande fint och perfekt här emellan, i hela två veckor. Alltså påriktigt. Jag var lycklig efter all bergochdalbana som det varit innan. På fredagen blev det sedan drama, drama är dåligt. Jag kände för mycket så ja. Nu är det bara att gå vidare. Hoppas jag lyckas den här gången (okej, sparka mig nu för jag vet inte om jag verkligen hoppas att jag ska kunna gå vidare --> då går man aldrig vidare).. Men jag antar att jag måste.. och jag vill nog. Jag måste göra allt nu för mig :)

It is over when it is over

Nu är det slut. Dags att satsa på mig själv igen. Känns inte särskilt bra. Vilken ironi att solen skiner och att i slutändan ville vi bägge samma sak. Nå, blir det obalans får man bara bryta upp och gå vidare.

Lat..

Jag har en lat dag idag.. jag spenderar så mycket tid med att känna mig lat att jag inte får något gjort. Det är också ett sätt att få dagen att gå XD Äh, kanske jag ska skärpa mig nu.

Tiden, igen

Angående mitt föregående inlägg om make it, or break it så insåg jag just att jag ju lovade mig själv att ta till vara på tiden bättre. Vet inte hur jag ska se på det här i det ljuset.. Slösar jag tid med att vänta eller borde jag inte hetsa fram något? Tror på det första..

Make it - or break it

Jag har en tendens att av någon underlig anledning sätta min födelsedag som gräns för en massa olika saker, eller okej, det är kanske inte en massa olika saker, det är relationer det är frågan om. Kärlek. Hur fint är det inte med bära eller brista passligt till valentine's day? Härtills har det alltid varit break it som har varit resultatet, och jag tänkte att jag ska inte göra det i år igen. I november konstaterade jag att hej, i år har jag ingen deadline på min födelsedag, wohooo, ingen risk för ångest alltså. Ha.. nu sitter jag här 7.1 och konstaterar att jag igen en gång har satt en deadline till den 14.2. Folk må säga vad de vill om deadlines, men för mig fungerar de ypperligt som piska/morot (iaf slipper jag fundera efter det). Det ska vara "considerable" framsteg tills dess, annars säger jag hej hej igen till fullständigt lyckliga glada singelliv med mycket jobb och studier (me like). Hmm, kanske jag borde flytta fram deadline till i morgon???

Nytt år

Jaa, vad kan man säga. Det här livet är en enda bergochdalbana. Den senaste veckan har jag gråtit mera än på ett halvår men också varit glad. Uppochned går humöret. Just nu är det lite nere. Allt pga en karl och julen. Jag tycker inte om julen, och inte tycker jag heller om att vara så otroligt påverkad  av en kille att han får mitt humör till botten på 3 sekunder. Eller tre dygn utan ett svar på mess. Men sedan mittiallt får man ett härligt samtal och så är man igen glad bara för att bli ledsen några dagar senare. Jag förstår INTE! Ring inte och var gullig för att sedan prata om att fara och spana och fråga inte sedan varför jag blev så ledsen mittiallt. Idioter, det är allt jag kan säga. Vad ska man göra nu då? Ragga upp en tonåring kanske? Synd att jag inte orkar gå till baren

Iaf gott nytt år.. det ska nog bli ett bra år.