Julen och tiden

Det är jul.. efter tre månader som bara har susat förbi så är det nu jul. Jag har älskat den här tiden, ja, alltsedan jag var i Cold Spring Harbor har jag älskat livet, innan dess också, men ännu mera efter det. Jag har haft så otroligt mycket att göra, och jag har njutit varje sekund av allting. Det bästa var att mitt i stressen få lägga mig ned och läsa i min psykologibok och läsa till tent. Jag tror att det berodde på att jag utnyttjade tiden till det yttersta. Jag fick nästan morkkis då jag inte gjorde så mycket, men jag försöker förbättra mig och också njuta av att inte göra något. Jag borde definitivt bli bättre på det. Nu också inför julen var jag rädd för att min glädje skall försvinna eftersom jag fick mera tid, så jag planerade att jobba, jobba och jobba. Åstadskomma saker. Men varför inte bara läsa en bra bok, psykologi, biologi eller skönlitteratur? Varför inte bara spela spel med familjen och umgås? Jag hinner nog producera.. jag vet att jag hinner men det känns ändå svårt. För jag behöver pressa tiden till det yttersta. Så nu kompromissar jag. Jag får jobba sedan, men nu gör jag annat med min tid.

Så jag läste, liksom varje jul, "Momo - eller kampen om tiden" av Michael Ende. En underbar bok. En bok som får en att tänka.


"Så därför ska jag nu anförtro dig en hemlighet. Det är härifrån Ingentinghuset vid Aldriggränd som alla människors tid kommer."
Momo såg vördnadsfullt på honom,
"Åh", sade hon lågt, "gör du den alldeles själv?"
"Nej, barnet mitt", svarade mäster Hora och log, "jag är bara en slags förvaltare. Min uppgift är att tilldela varje människa den tid som är bestämd för just henne."
"Men, skulle du då inte kunna ordna saken så på något sätt" frågade Momo, "så att tidstjuvarna inte kunde stjäla tiden från människorna längre?"
"Det kan jag tyvärr inte", svarade mäster Hora, "eftersom det är människorna själva som bestämmer vartill de ska använda sin tid. Och de måste själva försvara den. Jag kan bara ge dem den tid de skall ha."
Momo såg sig omkring i salen och frågade sedan: "Är det därför du har en sådan väldig massa klockor? En för varje människa kanske?"


och så till mitt favoritstycke i hela boken (som kommer efter föregående stycke).


"Nej Momo", svarade mäster Hora, "alla de här klockorna är bara som ett slags hobby för mig. De är bara högst ofullkomliga efterapningar av något som finns i varje människas bröst. För precis som människan har ögon för att kunna se ljuset, och öron för att kunna höra tonerna, har hon också ett hjärta för att kunna förnimma och ta till vara tiden. Och all sådan tid som inte tas till vara med hjärtat, den är lika hopplöst förlorad som regnbågens färger för en blind och en fågels sång för en döv. Men tyvärr finns det också blinda och döva hjärtan som inte tar någonting alls till vara, fast de klappar och slår."

Tid är det som allt handlar om nuförtiden. Som barn visste man inte vad tid var, men nu handlar allting om det. Man säger att tid är pengar och så vidare. Men varför ska man bry sig om pengarna. Kan man inte någon gång bara sätta sig ner tillsammans med vännerna och njuta av varandras sällskap. Kanske dricka ett glas vin och äta god mat. Jag är ofta den första som börjar titta på klockan, jag vet. Tänk, tidigare tyckte man att det var onödigt att njuta av ett glas vin om man inte gick ut senare på kvällen. Jag vill ändra på det.
Mitt nyårslöfte i år är att jag ska njuta av all den tid jag får. Det är inget fel om den njutningen kommer i form av jobb eller studier eller umgänge med vännerna eller om den kommer av att jag gör absolut ingenting. Jag vill kunna göra allt det där och fortfarande njuta. Aldrig ha ångest för att jag inte gör något just i den lilla sekunden.

God jul på er alla och njut av all tid ni har och får. Kramar

Flitig studerande

Jag studerar flitigt these days, de facto, allt jag tänker på är att studera och få studera och hur ljuvligt det är att studera. På andra plats i mina tankar kommer hur jag skulle vilja jobba lite mera, på tredje hur skönt det är att vara singel och på fjärde hur jag saknar promenadsällskap, eller kanske det på den platsen finns hur mycket jag älskar pepparkakschoko X-D

Hur som helst, min "jag älskar livet" period fortsätter, detta trots att mina föräldrar inte kan komma överens om när jag började hos en dagmamma som barn och att det som jag är säker på att har hänt (att jag var hos barbro på dagarna innan jag började skolan), aldrig har hänt. Så vi har lite olika åsikter här om min barndom. Det är väldigt intressant hur det kan finnas tre heeelt olika åsikter, å andra sidan är det över 20 år sedan det har hänt. Det i sin tur är lite skrämmande. Jag insåg just hur länge sedan det är jag var liten, hur gammal jag redan är.

MEN, det var ju inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om Viktor Frankl, en psykolog, en existentialist. Honom gillar jag, honom råkade jag på idag för första gången i mitt liv. Synd att han dog 1997, för han är from idag min stora idol.

Han har bland annat skrivit såhär om kärleken (Frankl alltså)

"Genom den andliga handling som kärleken är får människan förmågan att se möjligheterna hos den andra, allt det som ännu inte har blivit verklighet men som bör bli det. Genom sin kärlek sätter den älskande vidare den älskade i stånd att föverkliga dessa möjligheter. Genom att göra den andra medveten om vad hon kan och bör bli, bidrar den älskande till hennes möjligheter att förverkligas"


Det är så jag vill att kärleken ska vara, jag har en gång stött på det, tills jag gör det igen stannar jag som singel :) Kärleken ska vara grädden i mosen. Inte ett självändamål, utan något som ger det där lilla extra, som ger dig viljan att ta det där extra steget som du kanske inte själv har märkt, men något du ska kunna leva utan. Den jag älskar ska vara någon jag kan leva utan, men inte någon jag vill leva utan för att jag gillar att vara tillsammans med honom. Jag vill själv hitta styrkan i mig. Jag vill vara mosen som ger näring åt mig, han får sedan vara det lilla extra som ger mig den extra kicken :)

Så att sådant, kanske lite flummigt och filosofiskt men nuförtiden studerar jag ju också en nästan humanistisk vetenskap :P